Jag är fullt medveten om att vissa av de som läser här kanske uppfattar mig som lite pretto emellanåt. Ett flummigt pretto måhända som svävar ut om ett hållbart liv yada yada yada. Till er vill jag i så fall säga, förlåt och det är okej att tycka så. Till mitt försvar vill jag dock påpeka att jag i realiteten inte är särskilt pretto alls. Tror jag inte. Nu blev jag osäker. Jag får göra en gallup bland mina vänner… Hur som helst. Bara den här rubriken kanske skrämmer iväg både en, två och många från bloggen. Oh well.
På senare tid har det flitigt debatterats och diskuterats förekomsten av plast. Jag är inte på något vis speciellt påläst och har inte heller gett mig in i några diskussioner. Förutom med P vill säga. P som fullkomligt älskar plastprodukter. Gärna illgiftig 70-talsplast. Sån plast man sannolikt blir självlysande av, vill säga.
Diskussionen om plastens vara eller icke vara i vårt hem påbörjades i samband med att V låg i magen. Jag drabbades av såna där hysteriska tigermammahormoner som vill skydda sin unge mot allt och alla. Helst låsa in ungen i en rosa fluffig liten låda utan att behöva exponeras för något farligt. Eh ja, det är lite vrickat. Man blir vrickad av att få barn helt enkelt.
Men framför allt var det just det här med plastprodukter som slog slint i skallen på mig. Freaking ALLT är ju gjort av mer eller mindre plast, framför allt köksprylar och barnprodukter. För det är ju SÅ PRAKTISKT. Det är billigt att tillverka och därmed också billigt att köpa, det är lätt för tillverkarna att forma till snygga, färgglada produkter, lätt att använda, lätt att torka av, lätt att slänga – det ”eldas ju bara upp”. Kommentarer på det? Ptja. Den eldas inte bara upp. Den finns typ kvar forever and ever. Och förpestar såväl människa, miljö och atmosfär. FRESH, NOT!
Det är ju inte för inte det plastbantas ute på förskolorna. Ett initiativ som jag är både glad och imponerad över. Jag vet inte riktigt hur det är på V:s förskola eller generellt här i Alingsås kommun. Men nu när jag har fått på halsen att vara föräldrarådets ordförande (jag lyckas alltid hamna i såna situationer, vet inte varför, jag kan liksom inte hålla tyst när frågan ställs om nån ”skulle kunna tänkas sig posten som ordförande? Ingen? Nehej, hur gör vi då? ….Åååå, men så bra – Åsa anmäler sig frivillig. Toppen då klubbar jag härmed dig till ordförande, så, varsågod att ta över mötet.” …Darn.) så har jag i alla fall en ypperlig möjlighet att lyfta frågan. Jag ska bara låta föräldrarådet komma igång lite mer, för att slippa vara sådär tillsynes pretto och skrämma bort halva föräldraskaran.
Men hur går det då med plastbantningen här hemma? Hyfsat bra ändå. De där tidningsartiklarna jag bara ”råkade” låta ligga uppslagna på soffbordet verkar ändå ha gett effekt. P har gått med på att sakta men säkert avyttra och avstå från plastprodukter. De där plastskålarna från 60-70-talet som tidigare användes till precis allt i köket (och som existerade i tre olika storlekar och i fyra olika färger gånger många) rök på en gång. Men jag fick inte kasta dem. P gick med på att ställa ner dem i matkällaren (av alla ställen!) istället. En form av kompromiss i alla fall.
Jag går efter principen – de plastprodukter som kommer i kontakt med värme och mat (framför allt varm mat dårå) ryker först. I julas önskade jag mig och fick en ny mixerstav i rostfritt. Och nu senast bytte jag ut plasttrattarna mot rostfria trattar (från Clas Ohlsson) – främst för att kunna hälla upp kokhet saft och sylt utan att dö av dåligt samvete varje gång. Idag råkade jag även klicka hem glassformar i rostfritt som jag hittade på erbjudande (hos Lapland Eco Store).
Jag har gjort en lång önskelista som heter just ”Plastbantningsprojektet” där jag listar saker som jag vill byta ut på sikt i hemmet. För ja-aaa, det är apdyrt att byta ut allt på en gång. Sen har jag också blivit bättre på att ta tillvara på burkar och flaskor i glas som är enkla att sanera från diverse etiketter och klister. Passerade tomater på glasflaska från Kung Markatta är t.ex. ypperlig att använda för soppmatlådor eller som smoothieflaska (Sorry, jag vet att prettot lyser igenom lite här – men det ÄR ju faktiskt en bra grej. På riktigt).
Listan kan göras lång, men för att inte trötta ut er totalt så nöjer jag mig med det.
Nu tar jag helg gott folk!
