Hjältarna i Hjällbo

När vi ställde frågan om någon ville skänka grejer; kläder, skor, hygienartiklar, leksaker etc. så tog det bara några timmar innan vi var tvungna att säga stopp. Över 30 personer engagerade och organiserade sig, swishade över pengar och kom med glada tillrop. Tidigt i morse tog vi var sin bil, fullpackad till bristningsgränsen, och styrde ett första lass mot Göteborg. Migrationsverket hade hänvisat oss till Caritas i Hjällbo, en frivillighetsorganisation som i nuläget har ca 150 asylsökanden som söker hjälp hos dem. De var glada över att vi kom, bjöd på morgonkaffe och berättade om sig själva; hur de en gång flytt från sina länder, utan någonting annat än kläderna på kroppen och att det enda de fokuserade på var att få sina barn i trygghet. Men så tillägger de att det som händer nu är det värsta någonsin hittills, att de aldrig sett något liknande tidigare. Hemskheterna de berättar blandas med skämt och alla runt bordet fnissar till. Jag gissar att man måste balansera där på gränsen mellan allvar och skämt för att inte tappa fotfästet. De berättar att de uppmuntrar mångfald och att de som kommer dit måste försöka prata svenska. Vi blir inbjudna på lunch någon dag framöver, en lunch som de anordnar och bjuder alla asylsökanden på. Jag känner mig hedrad och tackar ja utan att blinka.

Jag kan inte ens räkna hur många gånger de uttryckte de sin tacksamhet under den timmen vi var där. Jag har dock svårt att ta det till mig. För det borde vara en självklarhet att vi ska hjälpa till om vi har möjlighet. I min värld är det de som är hjältarna, som varje dag träffar och månar om de människor som är på flykt, vars tillvaro tillfälligt är tryggad men framtiden så osäker.

Vi lastar ur, säger hejdå och får en slängkyss genom bilrutan. Vi kör den lugna vägen hem, den som går genom böljande landskap, längs med sjöar och vidsträckta fält. Det är en sån där perfekt höstdag med strålande sol, kall luft och klarblå himmel. Jag gråter en skvätt och tänker på hur förbannat bra jag har det.

Jag känner mig tom och ledsen, men det känns bra att vi ska åka tillbaka. Snart.

Kommentera